Sandra - En liten del av mig

För ett tag sedan läste jag ur sista delen ur Stieg Larsson triologin. Och jag känner lite vemod över detta. Känns som om jag har blivit dragen in i serien och varit med i varenda ögonblick i deras liv. Kan fotfarande inte släppa dessa karaktärer. Speciellt inte Lisbeth Salander och "Kalle jävla Blomqvist" :-) Jag är helt tagen och att jag ska se andra filmen iddag, jag är fullkomligt euforisk och går helt spänd här hemma och bara väntar på att klockan ska ticka till halv nio för då ska jag och min sambo kör iväg till Bergakungen, för att möta upp vännerna som var här igår. Ska fördriva tiden med en massa plugg så kanske går tiden fortare... ?